Att ramla i en trapp..
är det oskönaste jag varit med om.
Ska gräva bland minnesluckorna och försöka berätta vad som hände mig förra helgen på krogen.
Började som vanligt med trevlig förfest med härligt folk, massa spel och roligheter. Sen blev klockan rätt sent och det var dags för att besöka ferrum i vanlig ordning. Klockorna ställdes ju om till sommartid så huxflux tändes all belysning och kvällen var över, (även krogen stängde alltså 1h före) så det var dags att gå. Träffade precis Hannes bror innan det var dags att gå så vi tänkte hämta ut jackorna tillsammans. Men Nej och stopp! det var så mycket folk som köade till garderoben så vi gick och satte oss i trappen (STEN-TRAPP!) och väntade. Men det borde vi inte ha gjort, vi sitter ungefär i mitten och plötsligt hör jag bara hur folk skriker "neej" och tjena där ramlar en karl på säkert 100kg ner ännu högre uppifrån, drar med mig i farten och PANG säger det i skallen när jag slår i stengolvet och tar en tupplur (svimmar). Jonas försöker få liv i mig, sparkar bort killen som ligger över mig, man såg tydligen bara mina ben för karln landade på överkroppen min. Minns inte ett skit utan helt plötsligt har jag jackan på mig och är på väg hem? Jonas hjälpte mig hela vägen, ringde till Hannes som var på jobbet och som såklart nästan var på väg hem eftersom han blev orolig. Jag fortsätter yra runt, väl utomhus kom tårarna för jag insåg just att jag hade jävligt ont men inte riktigt förstod varför. Jag ramlar på backen, jonas drar upp mig, jag ramlar igen och det upprepas ett antal ggr. Väl hemma ringer jonas 112 (med min sjukhusrädsla lyssnar jag inte ens) dom ville prata med mig och tyckte jag borde åka in till lassa. men Nej, jag hade ju bara ont i skallen? haha idiot jag är men skitsamma. Jag vägrade. När jag tog av mig jackan blödde jag på ryggen, min vita skjorta var numera rödfärgad och jag blödde lite överallt. Trasig var den också.. Hade "bara" en bula i skallen men inge hål så jag tyckte jag kunde vara hemma. Fick stränga order av 112snubben att hålla mig vaken, kunde haft hjärnskakning eller ngt annat men visst tänkte jag det borde ju gå bra. så jag och jonas satt och babblade från 03-06 nånting innan hannes kom hem från jobbet. När han kom hem sa han att vi skulle åka till hans mamma och sova så hon fick hålla uppsikt över mig, for dit och blev nerbäddad och Eva väckte mig varannan timme för att se så pupiller och skallen var på rätt plats. Såå tur i oturen klarade jag mig jävligt bra. Dagen efter hade jag jävligt ont i ryggen och nacken var lite stel men annars lugnt. eller ja, tennisbollen på skallen var ju där också. Men på måndagen.... FYYYYFAN så ont jag hade, blåmärken exakt överallt, ont i fan varenda kroppsdel och sjukt trött i kroppen. Kändes som att jag blivit överkörd med ett enkelt ord. Var inte kul att jobba den veckan vill jag lova. Men nu en vecka senare mår jag bra! såren på ryggen håller på att läka så det kliar som stryk, blåmärkerna börjar bli ljusgula och snart är väl allt borta ;P
Shit vilket inlägg, det var nog en gång - aldrig mer! :)
Och TACK till alla inblandade i cirkusen!
Och ett tips till er alla: Sitt aldrig i dödenstrapp!
Ska gräva bland minnesluckorna och försöka berätta vad som hände mig förra helgen på krogen.
Började som vanligt med trevlig förfest med härligt folk, massa spel och roligheter. Sen blev klockan rätt sent och det var dags för att besöka ferrum i vanlig ordning. Klockorna ställdes ju om till sommartid så huxflux tändes all belysning och kvällen var över, (även krogen stängde alltså 1h före) så det var dags att gå. Träffade precis Hannes bror innan det var dags att gå så vi tänkte hämta ut jackorna tillsammans. Men Nej och stopp! det var så mycket folk som köade till garderoben så vi gick och satte oss i trappen (STEN-TRAPP!) och väntade. Men det borde vi inte ha gjort, vi sitter ungefär i mitten och plötsligt hör jag bara hur folk skriker "neej" och tjena där ramlar en karl på säkert 100kg ner ännu högre uppifrån, drar med mig i farten och PANG säger det i skallen när jag slår i stengolvet och tar en tupplur (svimmar). Jonas försöker få liv i mig, sparkar bort killen som ligger över mig, man såg tydligen bara mina ben för karln landade på överkroppen min. Minns inte ett skit utan helt plötsligt har jag jackan på mig och är på väg hem? Jonas hjälpte mig hela vägen, ringde till Hannes som var på jobbet och som såklart nästan var på väg hem eftersom han blev orolig. Jag fortsätter yra runt, väl utomhus kom tårarna för jag insåg just att jag hade jävligt ont men inte riktigt förstod varför. Jag ramlar på backen, jonas drar upp mig, jag ramlar igen och det upprepas ett antal ggr. Väl hemma ringer jonas 112 (med min sjukhusrädsla lyssnar jag inte ens) dom ville prata med mig och tyckte jag borde åka in till lassa. men Nej, jag hade ju bara ont i skallen? haha idiot jag är men skitsamma. Jag vägrade. När jag tog av mig jackan blödde jag på ryggen, min vita skjorta var numera rödfärgad och jag blödde lite överallt. Trasig var den också.. Hade "bara" en bula i skallen men inge hål så jag tyckte jag kunde vara hemma. Fick stränga order av 112snubben att hålla mig vaken, kunde haft hjärnskakning eller ngt annat men visst tänkte jag det borde ju gå bra. så jag och jonas satt och babblade från 03-06 nånting innan hannes kom hem från jobbet. När han kom hem sa han att vi skulle åka till hans mamma och sova så hon fick hålla uppsikt över mig, for dit och blev nerbäddad och Eva väckte mig varannan timme för att se så pupiller och skallen var på rätt plats. Såå tur i oturen klarade jag mig jävligt bra. Dagen efter hade jag jävligt ont i ryggen och nacken var lite stel men annars lugnt. eller ja, tennisbollen på skallen var ju där också. Men på måndagen.... FYYYYFAN så ont jag hade, blåmärken exakt överallt, ont i fan varenda kroppsdel och sjukt trött i kroppen. Kändes som att jag blivit överkörd med ett enkelt ord. Var inte kul att jobba den veckan vill jag lova. Men nu en vecka senare mår jag bra! såren på ryggen håller på att läka så det kliar som stryk, blåmärkerna börjar bli ljusgula och snart är väl allt borta ;P
Shit vilket inlägg, det var nog en gång - aldrig mer! :)
Och TACK till alla inblandade i cirkusen!
Och ett tips till er alla: Sitt aldrig i dödenstrapp!
Kommentarer
Trackback
